Jag vågade!!!

Jag sålde mina vågar i helgen, jag vågade faktiskt det, och det är knappt jag tror det själv. Att göra mig av med vågarna är för mig likställt med en alkoholist som tömmer spritflaskorna i vasken för att sätta stopp för ett beroende. Man gör det med skräckblandad förtjusning, ser på medans varje droppe rinner ur flaskan och träffar botten på diskon med en droppe som smäller högre än ett pistolskott. För även om man vet att man gör det rätta och är (hyfsat) trygg i beslutet så är det alltid ett uns av det där gamla, det sjuka kvar i ens medvetande, ett spår av det gamla som vad det verkar som aldrig kallnar och aldrig försvinner. För ju närmare slutet på flaskan, eller i mitt fall avlämnandet av mina vågar så blir det plötsligt högljutt uppe i huvudet av alla gammal troll och demoner från förr som kryper fram som äckliga kackerlackor och blir till ett stort intermezzo av okvädningsord, förebråelser, gutturala vrål och ångestliknande böner som skriker så det skär i mitt medvetande att gör det inte din idiot låt bli annars skriker vi ihjäl dig

Jag tänkte ut när jag väntade på mannen som skulle hämta vågen som han visat intresse för att jag ska försöka få honom att ta med sig båda, kosta vad det kosta ville. För i det här fallet sket jag högaktningsfullt i värdet och pengarna, jag såg min chans att bli befriad, att klippa navelsträngen en gång för alla till matmonstret som varit olovligt inneboende i mitt medvetande så länge. Och ståendes i hallen pratandes lugnt och stilla trots att det kändes som att någon höll på att extrahera mina inre organ i vaket tillstånd utan bedövning så lyckades jag med konststycket att dyvla på honom bägge vågarna, att ta med sig dom och gå ut ur mitt liv med själva ratten som styrt livet mitt.

Hur ska jag göra nu, ingen ratt, ingen gps, ingen karta - måste börja helt på nytt igen.
För nu är en gång för alla dessa ting ute ur mitt liv, dom som utgjort det centrala, ryggraden i hela min verklighet, det allting är upphängt på, jag måste hitta något annat att fästa blicken på.
När det var som värst gick jag upp på nätterna och vägde mig. Varje gång jag vaknade på natten med toabehov så på vägen tillbaka till sängen så blev det alltid ett stopp på vågen. Fråga mig sen på morgonen efter vad det stod på vågen och jag mindes inte en siffra, men ändå så skulle det göras åter igen natt efter natt.
På dagarna var det också vägning. Först enligt en utstuderad procedur på morgonen som var lite av dagens kompass, stod det några gram åt fel håll så betydde det en dag av strid och kamp, med mig själv och mina tankar och mot mat och siffror och gram. Och jag var aldrig nöjd! Aldrig aldrig aldrig!!
De siffror jag stod och föll på då som gav mig hysteriska utbrott och stränga bestraffningar dom är idag passerade. Det som då gav mig panikångest är något jag nu hanterar enligt ordning, det blir inga indragningar eller bestraffningsmarcher längre även om jag helt ärligt ska erkänna att det är ännu inte kav lugnt uppe i mitt huvud, nej det vore att bedra sig att säga. Men skillnaden nu är att jag låter mig inte styras av dom eller siffrorna.

Så nuläget är som följer. Det är våglöst men inte ljudlöst. Det är inte viktlöst men utan vikthets. Träning är skönt av den anledning att man kämpar sig trött på ett bra sett som leder till något sunt inte kämpa mot ett osunt mål som är som att vara åsnan som jagar moroten som sitter på ett metspö hållet av puckot som sitter på ryggen.
Visst jag har mina issues fortfarande, jag tänker mycket men bra mer funderingar än sjuka besattheter. Jag vill vill vill leva och må bra och jag vet att kämpa motströms som det är att göra om man gör när man lever under matstressen och våghetsen går inte och man måste befria sig från det som håller en nere, saker som hör till det förgångna och det sjuka.
Jag mår bra och vill fortsätta med det så därför valde jag att gör mig av med det som hindrade mig, för hur mycket jag än ville slå bort den tanken så inser jag att faktiskt var så......


Dropp dropp dropp splatt smasch PLASK!!!
Det suger i en att jäklar vad slösar bort dyra pengar, en massa slit rinner ut nu....
Men man kan istället se det som så att för varje droppe, för varje plask är jag ett steg närmare att bli kvitt det, bli helt fri att tänka sunt

KLIPP!!!
Mitt val, det slutar här, det slutar idag!! Jag kräver tillbaks kontrollen över mitt liv! För jag har ett, jag kunde ha varit utan, varit död efter så många gånger på gränsen, men jag överlevde alla dessa gånger och som en hyllning till alla dom och att jag lever så sålde jag vågen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...