Står vid min livstavla, och min nutavla. Båda har dom en hel del svårt i sig, problem och svårigheter långt bakåt och just nu.
Jag vill sudda bort allt på en tavla och det är inte min livstavla trots att mycket finns som varit oerhört jobbigt och smärtsamt. Nej inte den för den är formen till den människa jag skapats i för att bli den jag är idag. Allt inkluderat, inget sudda.
Men nutavlan, den över min vardag den vill jag gå loss på. För formarna där gör mitt nu och min dag och det är inte samma sak. Problemen för dagen skapas nu och där och har man otur så kvarstår dom som något som blir fast förankrat på livstavlan. Men om jag tar tag i det som finns på nutavlan, suddar ut ojämnheter i den dagliga trivseln, filar på frågor som kanske varken är relevanta eller behöver ställas för svaret kanske både är ovidkommande och totalt innehållsfattigt i den stora meningen och betydelsen, den som spelar roll.
Det kanske finns någon krämpa jag har men om jag gnuggar på etiketten så kanske det står något helt annat där under. Det kanske står för något helt annat och lyckas svaret uppdagas så finns där nyckeln till hur man får bort sjukdomen utan att behöva kämpa med näbbar och klor.
Sudda sudda!
Att leta i sanningspåsen är också nyttigt. Vad är sant i allt i mitt liv, vilka påståenden är sanna, vilka relationer är det, vilka stämplar jag har vilar på stadig grund. Påståenden kommer både från andra och från mig själv och båda kan vara sanna liksom falska, den stora konsten är att inte fabricera sanningar som tar ner mig och välter ut allt. Likaså relationer, ärligt eller inte ärligt, behov/ begär eller sund, varm och levande.....dags att städa där. För vilka relationer ger något och vilka tar ner.
Och sist stämplar, jag tror att jag har en viss stämpel, en som alltid funnits där som jag nästan är född till trodde jag..... Men icke, vi föds som små oskyldiga obefläckade barn och förblir såna tills någon något ändrar på det. Ingen föds med en stämpel! I mitt fall har jag själv med viss hjälp satt stämpeln på mig och jag inser nu att det är fel. Jag kan inte leva ett helt liv och underkasta mig stämpeln för då får jag inget helt liv för stämpeln kommer alltid att finnas där och hindra mig och bromsa mig.
Dags att sudda!!!!
Dags att ta fram stora tvättasvampen och det starka medlet och börja tvätta.
Min stämpel: psykfall.
Den ska bort!!! Jag kommer aldrig kunna tro mig om att kunna arbeta eller starta en familj eller klara mig utan insatser om jag inte genast avlägsnar den. Jag kommer aldrig kunna bli en människa med ett eget värde om jag inte avlägsnar den. Och jag kommer alltid ha den som en stor skylt på min offerkofta som jag kastar på mig när livets stormar blåser upp till orkan i mitt liv. Den stämpeln har nästan blivit till ett namn - dags att ändra på det, för det är verkligen inget vackert namn.

Slå ifrån, stå upp, gör om, gör NYTT. Jag och endast jag kan ändra detta, jag kan riva av mig skyltar och stämplar, jag kan och bara jag sudda ut felaktigheter på min nutavla som är bromsklossar i livet.

Upp till kamp nu Jenny, riv loss, vrid ur, tvätta, slå mig fri. Det är dags nu!