Direktlänk till inlägg 18 december 2014

En trevlig dag är det visst.... :)

Av Jenny Landin - 18 december 2014 13:44

Blogg dagtid, det är ovanligt. Men tid finns och skriva kan jag ju för det mesta så here goes!

Peter har precis avgått från det Landinska residenset efter en trevlig förmiddag ihop där inte sådär himla mycket blev gjort och då av den enkla anledningen att det mesta var faktiskt redan gjort. Jag hade ju finbesök igår så då hade det putsats på fernissan ordentligt så därav fanns endast en liten oansenlig disk att ta vid. Så Peter dök i baljan och jag plockade redan diskad disk tillbaka dit där dom hörde hemma.
Det är alltid en härlig stämning när Peter är här, vi gnabbas sällan och den ända gången jag kan härskna till är på måndagar vid handlingen ifall det blir tajt med tid och därav stressigt för då får jag ett lätt ångestpåslag eftersom jag inte är stresstålig för fem öre. Men det är som sagt särfall, vi har jobbat upp en bra taktik och goda rutiner runt båda dagarna så oftast är det superkul när Peter kommer och vi skrattar mycket. Det finns en väldigt fascinerande kommunikation och tolerans oss emellan samt en fin förståelse, något som gör boendestödet utomordentligt bra allt som oftast för att inte säga jämt.

Så var det torsdag igen. Jag börjar dagen med boendestöd med bäste Peter och sedan hade det ju varit bra om jag hade gjort käk för sen ska jag på möte men käk känns avlägset just nu så jag skjuter på det ett tag. Sedan vid 15 ska jag vara på Arbetslivsresurs och träffa Joakim från Arbetsförmedlingen och så Ann förstås och så ska vi utvärdera hur allt har fallit ut med Arbetslivsresurs och så arbetsprövningen på TGR.
Jag är ju nojig på allt just nu så jag oroar mig ju för att dom ska säga att jag inte skött mig och att jag inte får vara kvar även om jag vet att jag gjort mitt allra yttersta. Men som sagt nojar gör jag duktigt nu för tiden, jag får väll helt enkelt lära mig vad som är värt att nojas på och allt annat som jag nojar på i onödan och som bara tar energi av mig....

En sak som jag nojar på är arbetsplatsen jag är på att Cecilia som är min chef ska ta mig åt sidan och be mig packa mig iväg för jag duger inte, sköter mig inte, gör fel eller inte är duktig nog, även fast jag vet att jag gör mitt allra yttersta och försöker alltid med allt jag ska göra innan jag ger upp och kapitulerar vilket är sällan. Egentligen borde jag lägga ner nojet i det fallet då hon säger att jag är duktig på det jag gör och det säger även dom andra där. Eller ja, det finns personer där som är "mindre muntra" om man säger så och där har vi en till noja - dom gillar inte mig!! Ibland blir jag så less på allt det där och vill bara vråla men ge upp för fan vad gör det om dom inte gillar mig, jag behöver inte vara kompis med dom ju!! Och så är det ju, om dom antingen är småbuttra och kantiga som personer eller om det verkligen är så att dom faktiskt inte gillar mig så spelar det ju ingen roll för jag ser dom några få timmar i veckan och utöver det så har jag inget med dom att göra. Det är definitivt inget värt att lägga energi på.

TGR dårå! Det är verkligen såå kul där och jag får göra sånt som jag gillar och är bra på och som jag då och då får positiv feedback på, jag får höra att jag är duktig och gör ett bra jobb. Och dessutom har jag i större utsträckning kunnat vara behjälplig när kunderna behöver assistans, jag behöver inte hänvisa till dom andra lika mycket längre och det känns så gott och det stärker mig i min arbetsroll.
Och det är ett otroligt roligt jobb, jag drog parallellen att småkottar vill ju åka till LekoBuslandet imellanåt och skulle typ kunna bo där och det är lite samma för mig, jag får vara på mitt LekoBusland tre gånger i veckan och det är ju bara så kuul, ett riktigt privilegium :)

Häromdagen hände nåt lite konstigt faktiskt, eller spooky kanske till och med.
Jag gick min vanliga plockrunda för att rätta till felplacerade varor och rätta till raderna om man säger så, det brukar jag göra. I början av vår lilla labyrinten eller snitslade bana eller hur jag nu ska förklara, så har vi konstnärsmaterial med allt ifrån kritor, färger, dukar, målarblock och så vidare, där finns bland annat ganska stora noshörningar i olika färger som är suddigum. Vid första rundan på morgonen eller om det var andra, så hade en orange noshörning tagit sig ända från starten av labyrinten till slutet och blivit kvar bland teknikprylarna, han stod helt sonika på en hög med bluetoothhögtalare. Inge mer med det än att noshörningen fick flytta hem igen. Tiden gick och det blev lunchrast. När lunchen var slut så skulle jag gå rundan runt och plocka igen så det gjorde jag. Men döm om min förvåning när jag kommer till teknikprylarna - för vad står där, jo en orange noshörning - på samma trave dessutom!! Alltså det tyckte jag var riktigt skumt, det var ju ändå några timmars mellanrum men densamma djur på exakt samma trave med högtalare.
Antingen är våra noshörningar väldigt förtjusta i teknik och inte helt döa eller så finns det något litet spöke som spökar runt på TGR när vi minst anar det ;) Lite lattjo var det i alla fall.. :)
En annan grej med TGR är att man lär sig liksom hur kunderna funkar och hur dom gör. För som en sak är ju vart saker hamnar som man ångrar sig på, det är vissa kategorier av saker vi har som plockas upp på ett ställe för att sedan hamna några rader längre ner i gången och det är nästan alltid samma kategori av pryl som hamnar på samma ställe när dom ångrar sig. Det går liksom att se ett mönster med vissa varor.
Sen är det en grej som är störig och förvirrande. Vid kassan kan man ringa på en klocka när man är behov av personal, typ en sån dom har på hotell också. Sen har vi ju en plingklocka som vi säljer också. Och trots att den vi säljer plingar två eller tre gånger och den vid kassan endast en gång så blir jag alltid så förvirrad och börjar spana mot kassorna när jag hör plinget Det är exakt samma pling men det som skiljer är antalet. Ja ja, jag lär mig nog - hoppas jag! :)

Jag måste nog rapportera om gårdagens fadäs som tydligen roade en del människor. :)
Jag har ju lite trassel med kistan och har haft ett tag, den rumlar och ställer till oreda lite titt och tätt.
Igår när jag kom traskandes in på min gård här hemma så såg jag en Öbo-bil köra in på gårn och stanna vid min port, hmm, undrar om hon ska kolla mina element tänkte jag lite lätt innan jag travade in i mitt hus. Jag hade som alltid på mig mina hörlurar och gick i min egen lilla värld. En bit upp i trappen känner jag av magen som börjar rumla och åbäka sig. Det kanske räcker om jag bara lättar på trycket lite tänkte jag, det brukar ju hjälpa ibland. Mycket riktigt så var det ju en fis som ville ut och som följdes av en hel serie. Så jag går där i trappen med ett puttrande akterpartiet som avslutas med en rejäl salut på trappkrönet. Väl framme vid dörren åker lurarna av och då kommer chocken - jag hör en röst som säger, hade du ringt om elementen? Jägarns - Öbo-kvinnan, hon har gått bakom mig hela vägen och fått utstå mina skottsalvor!!! Guuuud vad jag skämdes, jag kunde ju knappt svara henne och börja staka mig på orden och fipplade febrilt med nycklarna.
Men in kom vi och elementen behövde inte luftas minsann. (det var det tydligen bara min bak som behövde)
Nåja, än har jag inte dött av pinsamhet så jag får nog leva över jul i alla fall om jag har tur... :)

Jag hade velat skriva mycket mer men nu drar det ihop sig så jag behöver göra nåt vettigt tror jag.

Jag vet inte om jag visat denna tidigare men jag har pimpat proppskåpet :)

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Landin - 13 maj 2015 21:31

Detta får bli mitt sista inlägg på denna adress. Bloggplatsen levererar inte, strular en del så nu har jag packat min lilla bloggväska och flyttat till blogg.se. Så numera återfinns jag under www.fisloppansfunderingar.blogg.se ...

Av Jenny Landin - 8 maj 2015 23:28


Jag har kroppsångest och detta inlägg är lite av en ventil. Det kom över mig och jag behövde skriva av mig. Tro mig det är ingen munter läsning, ett förslag från min sida - skit i att läsa. Tänkt en del och nojar för att mitt omfång likväl som våg...

Av Jenny Landin - 8 maj 2015 20:38

Berg och dalbanefärd och djupa samtal om högre meningar i livet. Det sistnämnda gäller i detta fallet en liten fyrfoting och densamme har jag placerat på min mage och bröst för han satt och såg skamsen ut. Det redan nämnda djupa samtalet handlade om ...

Av Jenny Landin - 7 maj 2015 22:40

En dag är till ända. Så fort jag slocknat så dröjer det inte länge så är en alldeles ny dag här, precis som igår och dagen innan det. Jag vet lite om den förutom vad som står i kalendern och inte ens där är det särskilt fullt. Det måste ju betyda att...

Av Jenny Landin - 8 april 2015 23:28

Jag läste en artikel på Aftonbladet om en terrorist i USA som dömts till döden. Och så började jag tänka, och så lite till, tankarna sprätter omkring som popcorn i en gryta. Dödsstraff har funnits länge i USA och tilldöms dom riktigt tunga kriminell...

Skapa flashcards